Urgh.

Kvällen har sugit, eller ja, hela dagen snarare. Den har liksom gått från att vara halvdan till värdelös. 
Fast jag kan skylla en hel del på mig själv också dock. Eller ska jag skylla på mens? Grova humörsvängningar?  
Jag kan ju köra en relativt vanlig tonårsförklaring till varför livet är så hemskt också: "Det är inte mig det är fel på, det är alla andra som är störda".
Fast det skulle vara fel, för jag vet att det är mitt eget fel att jag lägger mig under täcket i 2 timmar och vägrar vara social eller att ens se på folk.
Och när jag väl tar mig ur min miserabla lilla skithåla och skulle skriva till den enda jag verkligen kände att jag ville prata med på msn upptäckte jag att han loggat ut.


Ibland är livet helt underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback