Jag har kollat över skolarbeten. Herrejävlar, vad jag är efter i Svenska och Engelska. Det är en hel drös med uppsatser och annan skit som måste lämnas in. Jag är lite körd, ja det är jag!
Men just nu sitter jag och knåpar med den jävla novellen som skulle varit inlämnad för 2 månader sedan. Jag är duktig, jag vet.
Fast jag har hakat upp mig. Vad gör man då? Jo, man spelar lite Morrissey. 
Åh, fan vad jobbigt det är! Jag hatar att haka fast!

Anyways, sista dagen på praktiken imorgon. Jag är extremt förvånad att jag klarade av 3 veckor. Själv hade jag satsat på att jag klarar max 1 vecka, efter det skulle jag ligga i sängen och grina och be mamma att låta mig stanna hemma.
Men så var det tydligen inte, jag är väl för awesome för att faila?
Jag är även överraskad över att mina naglar har vuxit ut trots arbete, det är lite skumt!

Och nej, jag längtar inte riktigt tillbaka till Dingle. Fast, jag saknar att ha en sambo och en massa inneboende om dagarna. 

Inte illa för att vara jag alltså!

När vi ändå är igång, låt mig berätta lite om gårdagen. Som var bäst förövrigt.

Fluffade upp håret igen, lite 2008 flashbacks och sprang iväg på en spelning på UNO. Fan, vad längesedan det var jag var på en spelning där som var bra. 
Anyways, Bermuda, Pyracanth och Marionette spelade. Asnice! Inte riktigt min musiksmak i vanliga fall, men fan vad sköna konserter det blir av musiken när publiken är bra. 
Träffade även en hel del folk jag inte sett på ett tag. 
Sen går det ju att hata sin ålder för att man inte kunde med följa med Marionette på efterfest och det gör jag! /cut

Och vad gör vi nu?

Jo, vi sitter faktiskt och nickar till Marionette. Jag har helt enkelt lyckats vänja mig vid dem och tro det eller ej, men jag gillar dem. Trevliga var de också!

Och bandet jag valt att lovorda idag är:

Och nu undrar vi; Varför är Tool så speciella att de får vara med på Fridas asnice blogg?

Svar: FÖR TOOL ÄR PURE LOVE!

Första gången jag hörde Tool var jag 13 år, samma år då de var i Sverige och spelade. Dock var jag inte på spelningen, men jag hörde att de skulle vara bra. 
Så den 13-årige lilla Frida, som på den tiden lyssnade ihärdigt endast på Good Charlotte och HIM, knappade in sig på youtube och kollade upp vad Tool var för något.

Okej, ska jag vara ärlig fastnade jag bara för en låt, som spelades om och om igen.

I just want to start this over.

Why can't we drink forever.

I just want to start things over."

Tiden gick, Tool glömdes bort. Sedan kom Tool tillbaka igen och Frida fastnade helt och hållet.

Vad är det då som gör att Tool är "pure love"?
Soundet, texterna, musikvideor, image, rösten? 

Vi får ändra på frågan för att göra det lättare. 

Vad finns det som gör Tool dåligt?

För tillfället kan jag inte komma på ett skit. För få bilder på bandet samlat?

Tool har inte varit i Sverige på länge, de borde komma snart. Där hade vi det!

Nu är jag klar och nöjd.

Just for the pleasure:

Ja, jag slängde upp videon för att Maynard var rätt råsnygg, okej.

Jävlar alltså, rösten och utseendet tillsammans blir en jävligt bra blandning.

Nej nej. Men när ni ändå kollar in den videon kan ni ju kolla någon av deras riktiga musikvideos.
Tro mig, om något är riktigt awesome så är det deras videos.

Inget är awesome idag. Jo, jag gjorde en awesome kladdkaka.

Jag kan inte rita, för jag har ingen inspiration. Jag kan inte möblera om, för rummet är för litet. Jag kan inte prata i telefon, trots att jag vill. Det går inte att fixa håret, för det är för kort och jag har inget löshår kvar. 
Och jag kan framförallt inte baka mer, för jag har proppat frysen med vegbiffar och shit. Helvete.

Jag har ångest. Sådan som är så vidrigt äcklig och som man inte har någon som helst aning om vart den kommer ifrån. Lovely Lovely Lovely.

Och det värsta är att inte ens Morrissey tycks hjälpa idag. Det är säkert min kreativitet som är instängd, jag kan inte släppa ut den. Orka.

Humöret borde ju vara great? Vädret, människorna (kladdkakan!) 

Aja, jag hoppas inte att alla tar inlägget överseriöst. För det är det inte. 
Jag är bara gnällig.

Behöver jag skriva mer? Det känns som att vartannat inlägg jag gör på bloggen handlar om Morrissey.